Pia Sundhage: förbundskaptenen i fotboll som vann OS-guld och nu leder Haiti

Det är svårt att hitta ett namn mer centralt i berättelsen om damfotbollens framväxt i Sverige. Pia Sundhage, med fullständigt namn Pia Mariane Sundhage, föddes 13 februari 1960 i Marbäck utanför Ulricehamn. Hon är fotbollspionjären i ordets renaste mening: som spelare i en tid när damfotboll knappt registrerades i pressen, och som förbundskapten i ett halvsekel som omformade hela grenen, från Peking till Port-au-Prince.

Barndomen i Ulricehamn: starten på karriären

Sundhage tog sina första sparkar i hemmaklubben IFK Ulricehamn och spelade även juniorfotboll för SGU Falköping innan seniorkarriären inleddes i Falköpings KIK 1977. Redan här syntes anfallaren som skulle bli en av de mest målfarliga spelarna i svensk damfotboll: 172 centimeter lång, teknisk och med ett sinne för avslut som skulle prägla nästan två decenniers spelarkarriär.

Pia Sundhage som spelare: Jitex BK och det svenska damlandslaget

Pia Sundhage spelade större delen av karriären i Jitex BK, med sejourer hos Östers IF, Stattena IF, Hammarby IF och 1985 i italienska SS Lazio, ett av de allra första stegen ut i Europa för en svensk damspelare. Med Jitex vann hon fyra SM-guld (1979, 1981, 1984 och 1989) och fyra Svenska Cupen-titlar. I Damallsvenskans grundserie summerade hon 341 matcher och 291 mål, en målskörd som få svenska anfallare någonsin nått i närheten av.

I det svenska damlandslaget spelade hon 146 matcher och svarade för 71 mål, ett rekord som stod sig till mars 2005. Meriteringslistan talar för sig: EM-guld 1984, EM-silver 1987 och 1995, EM-brons 1989, VM-brons 1991. Fem mästerskapsmedaljer under en era när damfotboll var ett nischnöje snarare än en televiserad folkrörelse. UEFA uppmärksammade själva 1984 års EM-guld i en historisk artikel om Sundhages betydelse för europeisk damfotboll. 2003 valdes hon, då 43 år gammal, som medlem nummer 11, och den första kvinnan någonsin, in i Svensk fotbolls Hall of Fame, med motiveringen att hon var “den stora föregångaren inom svensk damfotboll”.

Från spelande tränare till förbundskapten för USA

Övergången till tränarbanan skedde redan innan spelarkarriären var över: i Hammarby agerade Sundhage spelande tränare i början av 1990-talet. Därefter följde en rad assistentuppdrag, i Vallentuna BK, AIK och amerikanska Philadelphia Charge, innan hon 2003 fick sitt första huvudtränarjobb i Boston Breakers. Säsongen slutade med ligasegern i WUSA och utmärkelsen som ligans bästa coach, ett kvitto på att förbundskaptensrollen väntade.

Det stora genombrottet kom 2007. Efter en sejour i KIF Örebro och som assisterande förbundskapten för Kina tog Pia Sundhage i november samma år över som förbundskapten för USA:s damlandslag och formade det till ett guldlag: OS guld vid de olympiska spelen 2008 i Peking, där USA slog just Brasilien i finalen, och nytt OS-guld 2012 i London samt VM-silver 2011. Tre raka mästerskapsfinaler med USA, en prestation utan motstycke för en svensk tränare internationellt, och utmärkelsen årets damtränare vid FIFA-galan i januari 2013.

Tillbaka till Sverige och Årets Göteborgare

Under samma period som Thomas Ravelli och herrlandslagets era bleknade fortsatte Sundhage att hålla den svenska fotbollsfanan synlig internationellt. Hemma igen 2012 styrde hon det svenska damlandslaget till EM-brons 2013 och OS-silver 2016. I den svenska EM-truppen 2013 fanns spelare som Nilla Fischer och Lotta Schelin, ett lag som byggde vidare på det arv som tidigare stjärnor som Hanna Ljungberg banat väg för i svensk damfotboll. Intresset för damfotboll sköt i höjden under Sundhages tid. Hennes sångglädje, kommunikativa värme och klarspråk var lika avgörande som resultaten, och i december 2016 utsågs hon till Årets Göteborgare för sina insatser för svensk damfotboll.

Brasilien: Marta, VM-fiaskot 2023 och att Sundhage får sparken

Nästa kapitel skrevs i Brasilien. Sundhage tog i juli 2019 över ett damlandslag med Marta som flaggskepp och förlängde kontraktet 2021. OS 2021 gav kvartsfinal, men VM 2023 i Australien och Nya Zeeland slutade i ett VM-fiasko: Brasilien åkte ur i gruppspelet i den VM-trupp Sundhage satt samman, utan att vinna en match, Marta inräknad räckte det inte till. Det brasilianska fotbollsförbundet avslutade kontraktet i förtid den 30 augusti 2023, och Sundhage får därmed sparken mitt i ett mästerskap som hon själv beskrev som en besvikelse. Den 1 september 2023 sade Sundhage i en intervju med Sydsvenskan att hon inte ville sluta på det sättet.

Schweiz: historisk kvartsfinal, sedan tvingas Sundhage lämna Schweiz

Redan i januari 2024 tog Pia Sundhage över som förbundskapten för Schweiz damlandslag. Tillsammans ledde hon och tränarstaben värdnationen till EM 2025 och till en historisk kvartsfinal, nationens allra första slutspelsspel i ett Europamästerskap. Spanien slog ut Schweiz i kvartsfinalen, men insatsen var imponerande för schweizisk damfotboll. I november 2025 fick Sundhage ändå lämna uppdraget i förtid, ett beslut hon beskrev som förvånande.

Haiti och vidare

Den 13 februari 2026, vid 66 års ålder, presenterades Pia Sundhage som ny förbundskapten för Haiti. Målet är att ta Haiti, rankade omkring 50 i världen, till nationens andra VM-slutspel.

Utanför planen: öppenhet, sång och Illis Quorum

Sundhage har alltid varit mer än resultaten. I januari 2010 berättade hon öppet för TV4 att hon är homosexuell och beskrev det som ett icke-problem att vara öppet homosexuell som förbundskapten i USA. Hon har medverkat i flera TV-produktioner, bland annat dokumentärserien “Den andra sporten” 2013, och är känd för att ha skrivit och sjungit in fotbollslåtar som “Vi är tjejer, vi är bäst” och “Heja Jitex”. År 2021 tilldelades Pia Sundhage den kungliga medaljen Illis Quorum för sina mångåriga och enastående insatser för svensk och internationell fotboll, ett erkännande som speglar en karriär utan motstycke i svensk idrott.

Berättelsen om Sundhage är inte slut. Den har bara bytt arena.

Bild: Marcus Ericsson / Bildbyån / SvFF / Wikimedia Commons, licens CC BY 3.0.